Självskador & matmissbruk

Kontakt: mimi.hafstrom@gmail.com

0702482903

Anorexia nervosa
Bulimi nervosa
Självskador
Matmissbruk
Sockermissbruk

Anorexia nervosa

Denna artikel handlar om det medicinska begreppet Anorexia nervosa. För det franska black metal-bandet se Anorexia Nervosa (band)
Anorexia nervosa är en allvarlig form av ätstörning, som yttrar sig främst i självsvält och ofta även överdriven träning. Den debuterar oftast hos tonårsflickor, men alla kan potentiellt drabbas- uppskattningsvis är 1 av 10 drabbade av manligt kön. Dödligheten är hög, enligt vissa studier är det den psykiska sjukdom med allra högst dödlighet i procent .
Sjukdomen benämns i samhället ofta "anorexia" eller bara "anorexi" vilket endast är förkortningar och ej den egentliga benämningen. Ordet "anorexia" i sig är latin för vanlig aptitlöshet. Anorexia nervosa, den medicinskt riktiga benämningen, betyder nervös aptitlöshet, en term som ändå inte ordagrant omfattar alla anorektiker i och med att en del, men inte alla, behåller förmågan att känna och tolka hunger.
Sjukdomen går ofta hand i hand med bulimia nervosa men skiljer sig på de punkterna att anorektikern framkallar kräkning eller annat kompenatioriskt beteende som en nödlösning snarare än som rutinhandling och att eventuell hetsätning inte är lika frekvent förekommande som vid bulimia nervosa. Somliga sjuka är periodvis anorektiker och periodvis bulimiker.
Sjukdomen som den ser ut idag beskrevs för första gången i litteratur av Richard Morton år 1684. Det medicinska begreppet anorexia nervosa myntades dock först år 1873 av Sir William Gull (England), men någon som helst dokumentation innan dess var ytterst sällsynt och sjukdomen hade aldrig tidigare blivit riktigt medicinskt dokumenterad.
Obehandlad leder sjukdomen till döden.
En anorektiker är först och främst fixerad vid sin kropp men även mat och har skapat sig en falsk, förvrängd och felaktig självbild.
Även om spegelbilden visar ett knappt levande skelett så ser anorektikern en överviktig person. Detta gäller dock inte alla anorektiker. Det är önskvärt att stoppa förloppet före den så kallade tippvikten, eftersom möjligheterna för familj och vänner att hjälpa då är mycket större. Sjunker vikten under tippvikten, krävs experthjälp. I sådana fall är ofta slutenvård nödvändig för ett gott behandlingsresultat. Gränsen för tippvikten är individuell, men kan vara efter endast sju kilograms viktnedgång.
En vanlig inkörsport till sjukdomen är jämförande av den egna kroppen mot dagens ideal. Senare kan självsvältens funktion gå över från att bara vara bantning, till att vara en form av strikt disciplinerad självkontroll- man kan säga att sjukdomen i många fall helt anpassar den drabbade efter sitt eget förlopp. Romantisering av sjukdomen är vanlig bland drabbade som vidare ofta förnekar att de skulle vara sjuka
Sjukdomen åsamkar ett mycket stort lidande, inte bara för den drabbade utan även för dennes anhöriga. Notera också att sjukdomen är mycket individuell. Alla symtom stämmer inte överens med alla drabbade.

Orsaker
Det är en komplex sjukdom, vars orsaker debatteras såväl i medicinska kretsar som i samhället i övrigt. Många anser att den har både fysiologiska, psykologiska och eventuellt sociologiska orsaker.
Den i princip enda vanliga inkörsporten till anorexia nervosa är bantning. Den blivande anorektikern kan sedan inte sluta banta utan vidare sedan utvecklar sjukdomen.
En studie påvisar att återupptaget av signalsubstanser i serotoninreceptorn 5HT1A i hjärnan är störd, samt ett lågt återupptag hos receptor 5HT. Båda dessa reglerar känslor såsom ilska, rädsla, eufori, aggressivitet, lycka samt aptit. Även hjärnans dopaminsystemhar i en del fall visat sig vara stört.

En noga studerad teori är att självsvälten skulle vara en fungerande, av det undermedvetna utlöst självmedicinering mot dessa kemiska obalanser i hjärnan som tros ha kunnat utlösas i samband med bantningen. Varför vanlig svält inte skulle fungera på samma sätt tros bero på de kopplingar till hjärnans belöningssystem som finns vid ätstörningar.

Sjukdomen antas till viss del vara genetisk då forskare har isolerat en aptitkontrollerande gen som i högre grad bärs av anorektiker (då endast 4,5% av kontrollgruppen bar på genen mot 11,0% av gruppen med diagnosticerad anorexia nervosa). Studien publicerades i medicinvetenskapliga tidskriften Molecular Psychiatry.psykiska symptom

Anorexia nervosa påverkar det centrala nervsystemet och immunförsvaret. De fysiska symptomen är mycket många förutom den obligatoriska (provocerade) undervikten och de varierar mellan individer. De vanligaste symptomen är, men är inte begränsade till bland andra:

Svälten leder till att fettdepåer töms och muskler förtvinar, kroppsfunktionerna nedsätts eller upphör i långt gångna fall. Hjärnan som till stor del består av fett kan minska i volym, även om kroppen prioriterar hjärnan vid svält. I extrema fall kan skador uppstå som är jämförbara med de man får av alkohol.

Ämnen som tex. ammoniak, som produceras i samband med att musklerna förstörs i kroppen, är illaluktande och en frän lukt kan kännas från anorektikerns hud eller mun. Anorektikers tänder tar lätt skada på grund av två orsaker: för det första löper man stor risk att inte få i sig tillräckligt med kalk och kalcium, vilket leder till att även benstomme och skelett lider. Skelettet utnyttjar tändernas förråd av kalcium och detta gör tänderna mycket svaga. För det andra är det troligt att tänderna fräts på grund av självframkalladkräkning.

Som vid all annan svält kan anorektiker drabbas av olika bristsjukdomar, inkluderat tex. marasm.

I långt gångna fall blir hjärtat lidande, och det händer att anorektiker får hjärtattacker, vilket även är en av de vanligaste dödsorsakerna kopplade till sjukdomen.

Vid oavbruten svält avlider personen ofrånkomligen, det är aldrig frågan om, utan när. Anorexia nervosa i sin obehandlade form är dödlig. De vanligaste dödsorsakerna är hjärtstillestånd eller hjärtattack som följd av svält och utmattning, att magsäcken brister vid eventuellt självframkallad kräkning samt självmord som följd av den kliniska depression sjukdomen medför. Vissa avlider genomhypoglykemisk koma.

Sjukdomen är i de flesta fall möjlig att bota, men det är svårt och i många fall kan det ta flera år.

En tillfrisknad patient löper även risk att återfalla eller utveckla bulimia nervosa, många har svårt att föreställa sig ett liv utan sjukdomen som de antagit som en personlighet och trygghet. Många patienter förnekar vidare att de är sjuka och vill inte behandlas vilket gör att det svårt att bryta sjukdomsmönstren. En anorektiker beter sig som en missbrukare såtillvida att vikten är det enda som upptar tankeverksamheten.

En fysisk konsekvens av undernäringen är att ämnesomsättningen påverkas. Hos anorektiker ses en atypisk låg ämnesomsättning, med låga värden TSH, tyroxin (T4) och trijodtyronin (T3). Efter att anorektikern återfått normal vikt är fortfarande T4 och T3 låga.[6]

Psykiska symptom

Gemensamt för de flesta anorektiker är att kroppen är det mest centrala i livet och tillvaron. Den sjuke är besatt av att känna sig smal, slank och lätt, och kan börja undvika vissa kläder som denne tror sig se tjockare ut i. Den sjuke kan även bli fäst vid ett visst plagg som får denne att känna sig smalare. I vissa fall försöker anorektikern bära bylsiga kläder för att "gömma" sig, vidare kan en anorektiker bli helt paralyserad av att bära tighta kläder som kan få denne att upplevna "svullnad" och därmed inbillad viktuppgång.

Många anorektiker är hysteriska kring motion och reglering av energi-/näringsintag, medan en del kort och gott slutar att vilja äta.

Vissa anorektiker får en enorm energi till överdriven träning, medan andra inte har någon ork för vare sig motion eller andra vardagliga aktiviteter (vilket då ofta är kopplat till depression).

Jämförande med andra människor i omgivningen och kända personer såsom sångerskor, modeller och filmstjärnor är vanligt. Ofta hakar anorektiker upp sig på speciella kroppsdelar och gör allt för att försöka uppnå sin förvrängda bild av den perfekta kroppen samtidigt som de aldrig kan sluta, utan sätter upp nya mål när de gamla har nåtts.

Den sjukliga rädslan för viktuppgång är det mest karaktäristiska symptomet på sjukdomen, och normalt brukar anorektiker göra allt för att inte behöva konfrontera sig själva med situationer som kan få dem att känna sig tjockare.

Maten har förvandlats till en förvrängd symbol, svår att tolka även för den sjuke själv som ett exempel kan påkommas sitta och lusläsa illustrerade kokböcker för att sedan frenetiskt börja motionera för att kompensera det den "unnat" sig, det vill säga tex. kollat på bilder på mat. De flesta anorektiker är fixerade vid det de avhåller sig från. Kaloriräkning är ett mycket använt "redskap".

Nattliga drömmar om mat och festmåltider är vanligt förekommande.

Vidare kan ätstörningen utveckla sig till en form av självkontroll, att den drabbade blir euforisk av att lyckas skippa måltider och att denne tycker sig ha "misslyckats" med sig själv som person om den hamnar i en sådan situation att den måste äta. I många, ofta särskilt långt gångna fall har sjukdomen en tendens att bli en del av identiteten fram tills att behandling ger resultat.

Diagnos

För att diagnosen ska kunna fastställas måste patienten uppfylla vissa kriterier, varav de somatiska (fysiska) är:

Hos barn en vikt som bara är 85% av den förväntade enligt barnets individuella viktkurva.

De psykiska kriterierna är:

Av dessa kriterier är undervikten och viktfobin de absoluta, som måste förekomma för att diagnosen skall kunna fastställas medicinskt. Om patienten inte uppfyller dessa (främst kriterium nr. 1) men tex. uppfyller de andra kriterierna ställs istället diagnosenÄS UNS, (ätstörning utan närmre specifikation) tillsvidare patienten eventuellt gått ner ännu mer. En normalviktig kan inte vara anorektiker men kan mycket väl ändå ha sjukdomens snedvridna tänkande.[7]

I fattigare delar av världen kan en annan variant av sjukdomen förekomma, som är sällsynt i västvärlden i och med att bl.a. utseendefixeringen är mindre i dessa områden. Denna variant kännetecknas i regelrätt självsvält, men utan viktfobi. De flesta av dessa anorektiker är inte rädda för att bli feta men föredrar ändå svälten framför att äta av psykologiska skäl. Denna variant är likväl ändå lika dödlig som den anorexia nervosa som domineras av viktfobi.

Behandling

Akutbehandling av anorexia nervosa är inläggning och sondmatning om patienten vägrar att behandlas. I vissa extrema fall tillämpasLPT.

Behandlingen omfattar två områden:

I vissa fall tillämplas även farmakologisk behandling om detta krävs.

Då drabbade personer ofta har mycket bräcklig fysisk hälsa kan viss isolering vara viktig då vanliga sjukdomar såsom infektioner ochinfluensa kan vara förödande tom. dödliga i långt gångna fall. I detta sammanhang behöver inte patientens kroppsvikt vara är extremt låg för att allvarliga konsekvenser ska kunna inträffa utan andra faktorer såsom blodtryck, hjärtfrekvens och annan fysisk status bör tas av hänsyn snarare än enbart vikten.

Långsiktig standardbehandling av anorexia nervosa är olika former av psykoterapi som ofta ger mycket gott resultat. Känd metod är bl.a. mandometoden. Kognitiv behandling (KBT) har visat sig ha god effekt, dock har behandling med fluoxetin ej visat sig ha samma fördelar vid själva indikationen som vid bulimia nervosa[8].

Vid farmakologisk behandling är SSRI-preparat som sertralin eller paroxetin vanliga, likaså direkt verkande ångestlindrande läkemedel av olika typer. I svåra fall sätts ibland neuroleptika i lägre doser in såsom olanzapin och risperidon då dessa ämnen har god effekt som stämningsstabiliserande på lång sikt och får patienten att återfå den fysiska hälsan snabbare (dock orsakar inte medicinerna i sig viktökningen i och med låg dos). Användningen av neuroleptika vid anorexia är dock licensbelagd och strikt kontrollerad, bl.a. en EKG-undersökning måste genomföras innan förskrivning pga. den sviktande hälsan hos patienten.

I långt gångna fall behandlas personen somatiskt med näringstillförsel under ledning av dietist för att kunna bibehålla livet. I de fall där patienten förlorat förmågan att känna hunger och mättnad pga. de låga nivåerna av signalsubstanser i hjärnan sätts iblandtricykliska antidepressiva tillfälligt in för att få igång hungern, för att sedan efter någon vecka helt vara ute ur behandlingen.

Behandlingshem som är speciellt inriktade på att behandla anorexia nervosa och andra ätstörningar finns, både i kommunal och privat regi. Vilka metoder behandlingshemmen tillämpar varierar, och det kan vara allt från DBT till bildterapi och ridterapi.

I princip alla metoders strävan är att öka patientens självkänsla vilket i sin tur kan hjälpa denne att själv bryta med sjukdomen.

Möjliga samband med andra sjukdomar

Kroppsbyggare kan utveckla ett beteende som påminner om en slags lätt form av anorexi omväxlande med en lätt form av bulimi. Kroppsfixeringen är närvarande liksom hos anorektikern. Om en person är kroppsfixerad kan ett ångestfyllt förhållande uppstå, och ur detta kan anorexi växa fram. En annan grupp oftast bestående av flickor, som visat sig vara i riskzonen för att drabbas av anorexi eller självsvält är till exempel balettdansöser och mannekänger.

Anorektiker har ofta ett kontrollbehov och räknar kalorier och resultat, och detta beteende överensstämmer med en del idrottares. En del idrottare har ett anorektiskt beteende och en del blir anorektiker.

Historia

Påståendet att sjukdomen skulle vara ett modernt fenomen är falskt och en myt.

I Bibeln nämns det att det är en synd att unna sig för mycket, vilket resulterade att nunnor i sällsynta fall kunde hamna i ett tillstånd som kan liknas vid dagens diagnos. Det var dock först under 1600-talet som sjukdomen blev dokumenterad av Richard Morton, och det dröjde ända till senare 1800-talet innan begreppet anorexia nervosa myntades i England.

Förr var anorexia nervosa ett extremt sällsynt tillstånd, ändock existerande. Troligtvis är dåtidens runda kroppsideal och att bristen på mat för de flesta redan var stor orsaken till att tillståndet eller liknande tillstånd förr var ovanligt förekommande. De få kända fall dokumenterade från innan 1900-talet var mestadels från välbärgade förhållanden.

Idag är sjukdomen mycket mer vanlig och förekommer i alla samhällsklasser i västvärlden.


Det förekommer bland sjukdomsförnekande anorektiker att hävda att det inte är en sjukdom, utan en livsstil som de själva valt- något som i sig är ett symptom. På nätet förekommer det att anorektiker peppar upp varandra och "tävlar" om vem som kan gå ner mest i vikt under en viss tid. Vissa sökmotorer har gått så långt att de spärrat kända sådana webbplatser från att ses bland sökresultaten som en säkerhetsåtgärd för att förhindra att fler insjuknar och eventuellt avlider.

Prognos

Anorexia nervosa antas vara den psykiska sjukdom med allra högst dödlighet i procent, ca. 10%-20% av alla som någonsin insjuknar avlider förr eller senare- antingen av sjukdomen i sig, eller av något indirekt relaterat till sjukdomen (till exempel självmord pga. depression). Hos de med den kroniska formen av sjukdomen blir livslängden förkortad pga. det stora slitage kroppen utsatts för.

Beräknat utifrån statistik tillfrisknar omkring 50% av de sjukdomsdrabbade helt, en tredjedel av dem blir förbättrade med tiden, medan ca. 20% förblir kroniskt sjuka.

Vidare är det risk för de tillfrisknade att återfalla eller utveckla andra ätstörningar, såsom bulimia nervosa.

Källor

Litteratur

*Jätten i spegeln (2005), Helene Arkhem ISBN 9177156609 / 91-7715-660-9

Referenser

  1. ^ ”anorexia nervosa: Definition from Answers.com”. http://www.answers.com/topic/anorexia-nervosa?cat=health.

  2. ^ J.M.S. Pearce (2006-02-09). ”Sir William Withey Gull (1816-1819)” (pdf). Eurpoean Neurology.http://content.karger.com/ProdukteDB/produkte.asp?Aktion=ShowPDF&ArtikelNr=91430&ProduktNr=223840&filename=91430.pdf. Läst 2011-08-07.

  3. ^ ”Molecular Psychiatry”. http://news.bbc.co.uk/1/hi/health/1575523.stm.

  4. ^ ”Medicinenet”. http://www.medicinenet.com/anorexia_nervosa/page4.htm.

  5. ^ ”Medicinenet”. http://www.medicinenet.com/anorexia_nervosa/page3.htm.

  6. ^ Kiyohara et al, Decreased thyroidal triiodothyronine secretion in patients with anorexia nervosa: influence of weight recovery, Am J C/in Nuir 1989;50:767-72.

  7. ^ [1] American Psychiatric Association. Diagnostic criteria for 307.1: Anorexia nervosa. Diagnostic and Statistical Manual of Mental Disorders, 4th Edition. American Psychiatric Association, Washington, DC, 1994.[död länk]

  8. ^ Läkemedelsvärlden

  9. ^ Wikipedia

  10. ^ Adha.org

Hämtad från "http://sv.wikipedia.org/wiki/Anorexia_nervosa"

Kategorier: Artiklar med döda externa länkar 2011-05 | Artiklar som behöver enstaka källor 2011-03 | Artiklar med vem-mallar 2010-03 | Artiklar som behöver enstaka källor 2009-10 | Artiklar som behöver förtydligas 2011-03 | Ätstörningar

Dolda kategorier: Artiklar med Webbref som saknar arkiveringsurl | Alla artiklar med döda externa länkar | Alla artiklar som behöver källor | Alla artiklar som behöver enstaka källor | Artiklar som behöver förtydligas-samtliga

Bulimia nervosa

Från Wikipedia

Bulimia nervosa är en allvarlig form av ätstörning. Den som lider av sjukdomen hetsäter som minst 2 gånger i veckan och kompenserar därefter genom att antingen kräkas upp maten, använda laxermedel, ägna sig åt överdriven motion eller/och använda sig av bantningspreparat. Detta för att "göra sig av" med födan igen. Bulimi liknar anorexi med avseende på missnöjet över den egna kroppen samt en önskan att gå ned i vikt, skillnaden är hetsätningen. En bulimiker behöver inte vara underviktig utan kan se helt normal ut och det är därför svårare att upptäcka bulimi än anorexi.

Bulimi uppträder i de flesta fall hos flickor och unga kvinnor från 15-25 års ålder. Sjukdomen karaktäriseras av hetsätning och ett oemotståndligt sug efter mat samtidigt som personen försöker gå ned i vikt.

En person som lider av bulimi intar stora mängder mat på kort tid (hetsätning) och varvar detta med ett kompensatoriskt beteende som till exempel bantningskurer, fasta, kräkningar, vattendrivande läkemedel och motion. Bulimi är vanligare än anorexi, en nära besläktad ätstörning som präglas av självsvält. Till skillnad mot anorexi uppträder bulimi ofta senare i livet, vanligtvis i slutet avtonåren eller i tjugoårsåldern. Bulimi är förknippad med andra psykiska problem. En uppskattning är att runt hälften av de som lider av sjukdomen även lider av depression.

Starkt förknippat med bulimi är ångest.

Vanligt är att individer som lider av sjukdomen intar laxermedel, vilket inte har någon inverkan på upptaget av energi eftersom energiupptaget sker redan i tunntarmen där laxermedel har liten effekt. Den viktminskning som inträder beror i stället på vätskeförlust. Efter användning av laxermedel samlar kroppen på sig extra mycket vätska. Detta gör att bulimikerns dåliga självbild späs på ytterligare och får denne att se sig själv som ännu fetare.

Symptom

Bulimi behöver inte ge synliga kroppsliga symptom i form av minskad kroppsvikt eller ökad kroppsvikt, eftersom sjukdomen delvis är psykiatrisk samt inkluderar kompensatoriskt beteende. Den drabbade känner stor skuld och skam för sitt ätbeteende och försöker dölja problemen. En bulimiker känner sig ofta misslyckad som person och maktlös inför sitt ätande. Tankarna kretsar ständigt kring mat, koncentrationsförmågan påverkas och sömnproblem är vanliga.

Till kroppsliga besvär vid bulimi hör mag- och tarmproblem. Menstruation kan försvinna eller bli oregelbunden trots normalvikt. Näringsbrist kan uppstå eftersom vissa livsmedel helt undviks. Vid mycket låg kroppsvikt, det vill säga både bulimi och anorexi, kan det vara livsfarligt att hetsäta och kräkas eller missbruka laxermedel.

Det är inte ovanligt att människor med bulimi får allvarliga tandskador eftersom magsaft vid kräkning kommer i kontakt med tandemaljen. Dessutom fräter den på matstrupen. Med tiden kan även magsår uppstå, vilket kan vara livshotande. I vissa fall får ävennaglarna en mer blåaktig ton och nagelbanden börjar fransa upp, synen blir suddig och hårdare hjärtklappning kan upplevas.

Behandling

Bulimi kan framgångsrikt behandlas med psykoterapi i form av KBT. Psykologiskt vidmakthållande faktorer vid bulimi är patientens låga självkänsla, ett missnöje med sin vikt och figur och brist på socialt stöd från familj eller liknande. Även om patienten själv ofta känner sig ha förlorat all kontroll över sitt ätande och de kompensatoriska beteendena så är det alltså strävan efter kontroll som leder till problemet.

Med beteendeteoretiska begrepp så skulle man istället säga att den låga självkänslan gör att man inte kan tolerera sitt missnöje med sin figur och med sin vikt utan försöker banta. När man bantar extremt mycket med stränga regler kring vad man inte får äta så kan det förstås hända att man bryter någon regel och äter något man inte fick. Tyvärr så utlöser denna lilla mängd mat då snabbt, och utan personens kontroll, ett hetsätningsanfall. Ofta finns också tankar med när man har brutit regeln att då spelar det ändå ingen roll, "skit samma". Hetsätningen kan också utlösas av ökad ångest från annat håll, som efter ett bråk eller något misslyckande. Men hetsätningen skapar ångest och för detta måste patienten kompensera. Ofta gör man det då genom att tvinga sig själv att kräkas, äta laxermedel eller något extremt kompenserande i stil med fysisk träning. Det är detta som blir den vidmakthållande processen: ångesten efter hetsätningen minskar av att patienten kräks eller liknande, och detta beteende blir alltså negativt förstärkt. Man kan inte i fortsättningen heller undvika fler hetsätningsanfall, eftersom ens bantning ofta fortsätter att vara extrem, och efter hetsätningar följer också fler kompensationer. Konsekvenserna av hetsätningen blir heller inte lika negativa som de skulle vara utan kompensation, så detta beteende blir också förstärkt.

Terapibehandlingen av sjukdomen börjar med beteendena och går först senare över på kognitioner och problemet med patientens låga självkänsla. Man låter patienten äta rimligare och hindrar kompensatoriska beteenden efter ätandet.

Flera studier har visat att SSRI (exv. Fluoxetin) tillsammans med psykoterapi har signifikant bättre effekt än tillägget placebo på bulimia nervosa.(Källa: [1])

Behöver du prata med någon, få råd eller hjälp, vänd dig till någon du litar på, nära vänner, dina föräldrar, lärare, skolsköterskan eller kontakta vården direkt själv. Du kan kontakta vårdcentralen, ungdomsmottagningen eller öppenvårdspsykiatrin.

Så här skriver Vårdguiden:
”Utan behandling kan:
• Din ångest och depressiva problematik fortsätta i åratal.

• Ditt liv begränsas avsevärt.

• Ärrbildning bli värre och svårare att ta bort.

• Du utvecklar andra destruktiva beteenden.

Mer information & fakta om borderline – emotionellt instabil personlighetsstörning och självskador:

Borderline personlighetsstörning – Vårdguidens informationssida

Vad innebär borderline? – Sjukvårdsrådgivningens informationssida

Borderline/IPS drabbar främst unga kvinnor – Artikel i Psykologiguiden

Självskador – Läkartidningen om självskador bland unga

Självskador – Vårdguidens informationssida

Dialektisk beteendeterapi – Psykologiguiden om DBT

Gränsänglar – ”Stödgruppen för borderlinepatienter”

Borderline.nu – Nätforum för de som har borderline och anhöriga

AnBo – Anhörigförening Borderline: s hemsida

Ångesthantering – Artikel i ifokus

RSMH – Riksförbundet för social och mental hälsa

Handisam – Myndigheten för handikappolitisk samordning

NSPH – Nationell samverkan för handikappolitisk samordning

(H)järnkoll – Om fördomar kring psykisk ohälsa

Behöver du någon att prata med?

Hjälplinjen
Telefon: 020-22 00 60

Röda Korsets telefonjour
Telefon: 0771-900 800

Jourhavande kompis (för dig upp till 25 år):
Telefon: 020-222 444

Sockermissbruk

Sök hjälp! Kontakta mig! 0702482903

Hemsida & Design av Intendit Webbyrå