Menu
MOBBNING/TRAKASSERIER
Skype: mimi.Hafström
Telefon: 070-248 29 03
- Mobbning vuxna/unga/barn
- PTSD
Mobbning är vanligare än man tror. En tredjedel av alla skolbarn har blivit utsatta för någon form av mobbning under sin skoltid.
Konsekvenserna av mobbning kan sitta kvar länge, ibland hela livet. Det är därför viktigt att vara uppmärksam på mobbning och att göra någonting åt det.
VAD ÄR MOBBNING?
Mobbning är när någon systematiskt trakasserar en annan person fysiskt eller psykiskt. Mobbning betyder att man utesluts ur kamratkretsen, blir illa behandlad och förtrycks. Mobbning är ingen engångsföreteelse utan en systematisk kränkning av en person. Mobbning kan vara allt ifrån att bli kallad nedsättande saker till att bli utsatt för våld. Det har även blivit vanligare att mobbning sker via e-post eller sms. Mobbning kan också handla om utfrysning.
UPPTÄCKA ATT NÅGON BLIR MOBBAD
Många barn och ungdomar som blir mobbade gör sitt bästa för att dölja det. Den mobbade ses ofta som en förlorare och det vill ingen vara. Den mobbade skäms och vill inte att någon ska veta vad som händer. Kanske har de som mobbar utsatt den mobbade för hot om han eller hon berättar. Ibland hoppas den mobbade också att allt ska gå över men det brukar det inte göra. Det som försvinner är den mobbades självförtroende.
TECKEN PÅ MOBBNING
- Barnet blir tystare.
- Barnet berättar inte vad som händer i skolan.
- Kompisar följer inte med hem.
- Barnet slutar umgås med barndomskompisar.
- Barnet vill inte träffa kompisar på fritiden utan vill hellre vara hemma.
- Barnet får en helt ny umgängeskrets. Ofta i en annan ort än skolan eller den plats barnet blir mobbat på.
- Återkommande huvudvärk och annan värk.
- Vredesutbrott.
- Sämre aptit.
- Mardrömmar.
- Blåmärken och andra skador.
- Saker som mobiltelefon, klocka eller gymnastikkläder försvinner.
- Sämre studieresultat.
TA REDA PÅ OM MOBBNING FÖREKOMMER
Som förälder är det viktigt att få inblick i barnets vardag. Gå på föräldramöten och informationsträffar i skolan. Försök ta en dag ledigt ibland och följ med ditt barn till förskolan eller skolan. Titta gärna i skolans handlingsplan mot mobbning. Läs den ur ett barns synvinkel. Besök gärna skolsköterskan eller någon annan ur mobbninggruppen.
Det är också viktigt att du pratar med ditt barn. Om du frågar hur skoldagen har varit och barnet bara svarar “bra” bör du inte nöja dig med det. Fråga om det hände någonting som var speciellt kul eller speciellt tråkigt. Ta dig tid att lyssna på ditt barn.
OM DITT BARN BLIR MOBBAT
Om ditt barn berättar att det blir mobbat ska du inte överreagera. Visa att du tror på barnet och att det inte är barnets fel att det blir mobbat. Om du vet eller tror att någonting inte står rätt till med ditt barn bör du kontakta skolan.
När du fått reda på att ditt barn är mobbat bör du först prata med ditt barn och berätta vad du kommer att göra. Antagligen kommer barnet säga att det inte vill att du ska prata med någon. Ge inget tystnadslöfte till ditt barn, utan berätta att skolan måste ta sitt ansvar och sätta stopp för mobbningen.
Försök inte lösa problemet själv. Kom överens med rektorn om hur ni ska göra för att stoppa mobbningen. Det är viktigt att skolan får vara med och lösa problemet redan från början. Alla skolor har en handlingsplan mot mobbning, en så kallad likabehandlingsplan och har kanske även ett antimobbningsteam eller trygghetsgrupp du kan vända dig till. Se mer på ditt barns skolas webbplats.
Prata även med föräldrarna till de barn som mobbar. De kanske inte vet vad deras barn håller på med. Var beredd på att de kommer med andra versioner av vad som hände. Ingen vill tro att ens barn är en mobbare.
Dokumentera händelser anknutna till mobbningen, till exempel skador. Du kan skriva dagbok och visa foton som bevis.
GE DITT BARN STÖD
Lär ditt barn att säga ifrån. Att möta blicken hos den som mobbar och säga högt och tydligt att man inte vill vara med längre är svårt men kan ge bra resultat.
Om ditt barn blir mobbat är det viktigt att du visar att du finns där och att du stöttar det. Hitta fritidsaktiviteter där barnet kan lära känna nya kompisar, kanske i en grannkommun. Ta dig tid att skjutsa barnet dit. Det kan även vara bra att låta barnet prata med en psykolog. Många som blir mobbade får en extremt dålig självbild som kan leda till problem genom hela livet. Om du behöver hjälp och råd om psykiskt stöd kan du kontakta BUP. Många skolor har också en egen kurator eller psykolog.
OM MITT BARN MOBBAR ETT ANNAT BARN
- Ta anklagelserna på allvar. De flesta vill inte tro att det egna barnet är en mobbare.
- Överreagera inte. Undvik att skälla ut ditt barn. Försök istället prata med ditt barn och få barnet att sätta sig in i den mobbades situation.
- Kom överens om hur ni ska skapa en förändring. Ha regelbundna samtal där ni går igenom hur det går.
- Uppmuntra positiva förändringar.
- Håll kontakt med skolan och den mobbades föräldrar för att se att ditt barn verkligen har slutat mobba.
- Låt ditt barn fundera på hur det kan gottgöra den mobbade. Den som mobbat ska be om ursäkt.
- Det är viktigt att det inte bara sker av tvång utan att barnet förstår vad det har gjort för fel och varför det bör ändra på sig.
- Försök ta reda på varför ditt barn mobbar andra. Har det behov av uppmärksamhet, eller är det rädd för att bli utsatt själv? Vad kan du göra för att förstärka barnets förmåga till omtanke?
- Kanske behöver ditt barn hjälp av en psykolog. Om du behöver råd, kontakta BUP.
INGRIP
Även om ditt eget barn inte blir mobbat eller mobbar så har du ett ansvar som vuxen att ingripa. Försök ta reda på vilka som är föräldrar och prata med dem eller berätta för en lärare vad som händer. Följ gärna upp händelseförloppet för att se att läraren och föräldrarna tar sitt ansvar. Den som står bredvid och ser på bidrar lika mycket till mobbningen.
Om du har försökt prata med skolan och föräldrar till de som mobbar utan resultat bör du fundera på att polisanmäla. Skolan har ett ansvar att stoppa mobbning och det är viktigt att personalen där tar det ansvaret. Mobbning är fel och ska inte tolereras. Ju fler som vågar säga ifrån desto enklare blir det att stoppa mobbningen. Om ditt barn mår väldigt dåligt kan det vara ett alternativ att byta skola när polisanmälan är gjord. Även om det kan kännas fel att det är den mobbade som tvingas flytta på sig är det barnets välmående som måste stå i centrum.
FRÅGA OM RÅD
Om du undrar över något kan du dygnet runt fråga en sjuksköterska via internet och få ett personligt svar inom en timme genom att logga in på Vårdguidens e-tjänst Mina vårdkontakter.
Du kan när som helst på dygnet prata med en sjuksköterska och få råd, ring Vårdguiden på telefon 08-320 100. De som svarar kan även tala om på vilken vårdcentral du är listad.
PÅ ANDRA SPRÅK
För råd på arabiska ring 08-528 528 38.
För råd på bosniska, kroatiska eller serbiska ring 08-528 528 96.
SÖK VÅRD
Om du har problem med ditt barn som du inte vet hur du ska hantera finns hjälp att få. Prata med andra föräldrar, barnets lärare eller skolsköterska. Du kan också kontakta BUP, eller din husläkarmottagning.
Skolsköterskan eller skolläkaren hittar du på ditt barns skola. Adress och telefonnummer till en vårdmottagning hittar du under Hitta vård och omsorg. Du kan även kontakta vissa mottagningar och beställa en tid via Vårdguidens e-tjänst Mina vårdkontakter.
Artikeln uppdaterad: 2011-02-28
Ansvarig redaktör: Pelle Östberg, Vårdguiden
Författare: Ida Strasser, skribent
Granskare: Tarja Bergerheim, Skolsköterska/distriktssköterska, Farsta Gymnasium
MOBBNING VUXNA
En av tio uppger att den någon gång blivit utsatt för mobbning på arbetsplatser. Den som blir mobbad får ofta försämrad självkänsla, upplever otrygghet och drabbas ibland av fysisk och psykisk ohälsa. Mobbning kan också kallas för kränkande särbehandling.
Mobbning kan se ut på många sätt. Gemensamt är att en person under en längre tid känt sig utesluten och illa behandlad. Uteslutning kan till exempel vara att man slutar hälsa på en viss person eller undanhåller viktig information.
Mobbarens drivkraft är nästan alltid makt eller avundsjuka. Utlösande faktorer kan vara otydligt chefsansvar, olösta konflikter och ständiga förändringar på arbetsplatser.
För att förhindra mobbning är det viktigt att se tidiga tecken. Håll ögonen öppna för uteslutning, menande blickar och undanhållande av information riktad mot en viss person. Medarbetare bör visa mod och bekräfta att han eller hon ser vad som pågår.
Chefen har en viktig roll och ska återkommande klargöra för personalen att mobbning inte accepteras på arbetsplatsen. Genom att vara ute i verksamheten och träffa medarbetarna är det lättare att upptäcka mobbning. Om det finns tecken på mobbning eller olösta konflikter är det nödvändigt att ta tag i problemet på en gång.
Vart vänder jag mig?
Om du är mobbad på jobbet kan det vara svårt bryta den negativa spiralen själv. Tala med företagshälsovården , skyddsombudet eller en god vän för stöd och råd. Om du känner förtroende för chefen kan du vända dig till honom eller henne.
En möjlig väg är också att i enrum ta upp situationen direkt med mobbaren. Detta kräver att du är beredd på att ta kritik. Om mobbningen trots detta fortsätter kan byte av jobb vara den enda lösningen.
Enligt Arbetsmiljöverkets definition är kränkande särbehandling ”återkommande klandervärda eller negativt präglade handlingar vilka under en längre tid riktas mot utpekade enskilda arbetstagare och på ett personligt kränkande sätt ställer dessa utanför arbetsgemenskapen”
Det är ofta flera bakomliggande faktorer som gör det möjligt för kränkande särbehandling att få fäste på en arbetsplats. Det kan handla om brister i organisation, svagt ledarskap, ständiga förändringar, stress eller olösta konflikter.
Vem som helst kan utsättas
Både chefer och medarbetare i en arbetsgrupp kan särbehandla en individ eller själva utsättas för särbehandling. Ibland kan kränkande särbehandling även orsakas av enskilda medarbetares agerande.
Diskriminering kan beskrivas som att individer behandlas orättvist på grund av vilka de är, vad de tror på, religion, läggning, nationalitet osv.
Kränkande särbehandling och diskriminering på arbetsplatsen är allvarliga arbetsmiljöproblem. Kränkande handlingar präglas av grov respektlöshet och bryter mot allmänna heders- och moralbegrepp om hur människor bör bemötas.
Mobbning
Mobbning är en form av kränkande särbehandling. Mobbning kan bland annat vara att ignorera eller frysa ut någon, ha en överdrivet kontrollbehov, undanhålla information eller att tala illa om någon. Den som mobbas utsätts för grov respektlöshet och stress, får försämrad självkänsla, upplever otrygghet, fysisk och psykisk ohälsa och kan behöva hjälp att få upprättelse.
OM DU BLIVIT UTSATT
Det är inte ovanligt men orimligt att den utsatte själv tar på sig skulden. Det ska finnas rutiner som ger vägledning om hur man kan få den hjälp och det stöd man behöver. Det kan kännas bra att vända sig till en person som man har förtroende för och som kan ge samtalsstöd.
I första hand bör man ta upp arbetsmiljöproblemen med sin närmaste chef. Om det inte fungerar kan man vända sig till sitt skyddsombud eller en facklig representant.
Mobbning och trakasserier kostar samhället oerhörda summor. Det är en personlig såväl som en samhällelig tragedi och leder till sjukdomar och sjukskrivning.
Tyvärr är det vanligt att varken chefen, facket eller företagshälsovården vill ta tag i mobbningen. Arbetskamrater är rädda för att själva bli drabbade och vågar inte säga ifrån Det är vanligt att man lägger skulden på den drabbade.
Du blir ofta utfryst om du anmäler mobbning, vilket kan göra det omöjligt att vara kvar på arbetsplatsen.
Mobbning leder ofta till PTSD (se nedan).
POSTTRAUMATISKT STRESSYNDROM, PTSD
Posttraumatisk stressyndrom, PTSD, kan drabba en person som har varit med exempelvis misshandel, våldtäkt, en olycka, krig eller naturkatastrof. En behandling som visat god effekt vid posttraumatiskt stressyndrom är kognitiv beteendeterapi.
Posttraumatiskt stressyndrom förkortas PTSD efter engelskans Post-traumatic stress disorder. Det kan drabba dig om du varit med om enskilda eller upprepade svåra händelser som inneburit livsfara eller allvarlig kränkning av din integritet. Det kan handla om:
- rån
- misshandel
- sexuella övergrepp
- olyckor
- naturkatastrofer
- tortyr
- krigshändelser
- svåra upplevelser under intensivvård
- en svår förlossning
- mobbning/trakasserier
Traumat kan vara personligt, som misshandel i hemmet, eller opersonligt, som en olycka.
Vid posttraumatiskt stressyndrom återupplever du den traumatiska händelsen, blandat med känslor av skräck eller vrede. Återupplevelsen kan utlösas av yttre sinnesintryck eller händelser som påminner om traumat. Även barn och unga kan drabbas av posttraumatiskt stressyndrom, men de flesta som har varit med om ett trauma utvecklas inte efter traumatiskt stressyndrom och många blir bättre utan behandling.
Här på Vårdguiden.se kan du läsa mer om psykisk ohälsa.
De vanligaste symtomen vid posttraumatiskt stressyndrom är:
- att återuppleva traumat i form av återkommande och påträngande minnesbilder. Det kan ske både när du är vaken och när du sover, då i form av mardrömmar.
- att försöka undvika allt som på något sätt påminner om traumat. Det kan leda till att du isolerar dig från familj, vänner och arbetskamrater.
- en överdriven vaksamhet. Den överdrivna vaksamheten kan göra dig onormalt lättskrämd och lättirriterad. Du kan få omotiverade vredesutbrott, koncentrationssvårigheter och problem med sömnen.
- minnesförlust. Den kan vara total och är ofta begränsad till tiden precis före, under eller efter traumat.
Besvären vid posttraumatiskt stressyndrom kommer vanligtvis inom några veckor efter den traumatiska händelsen men ibland tar det längre tid, upp till månader eller år.
För många går symtomen över av sig själv. Cirka 40 procent av de som utvecklar posttraumatiskt stressyndrom efter ett trauma har inte längre besvären ett år senare.
Fråga om råd
Undrar du över något? Kanske har någon annan undrat samma sak. Under Hitta frågor och svar kan du leta upp din fråga under Psykisk ohälsa eller ställa en fråga själv till personlig inom vården. De som svarar har tyvärr inte möjligheten att svara på alla frågor.
Du kan dygnet runt fråga och sjuksköterska via internet och få ett personligt svar inom timmen genom att logga i vårdguidens e-tjänst Mina vårdkontakter.
Du kan när som helst på dygnet prata med en sjuksköterska och få råd, ring Vårdguiden på telefon 08-320 100. De som svarar kan tala om vårt vårdcentral du är listad.
På andra språk
- För råd på arabiska, ring 08-528 528 38.
- För råd på bosniska, kroatiska eller serbiska, ring 08-528 528 96.
Sök vård
Om du känner igen symtomen hos dig själv eller närstående efter en traumatisk händelse bör du kontakta din vårdcentral eller psykiatriska öppenvårdsmottagning.
Adress och telefonnummer till en vårdmottagning hittar du under Hitta vård och omsorg. Du kan även kontakta vissa mottagningar och beställa en tid via Vårdguidens e-tjänst Mina vårdkontakter.
Behandling av posttraumatiskt stressyndrom
Posttraumatiskt stressyndrom är ett komplext tillstånd som kräver en genomtänkt och konsekvent genomförd behandling. Ditt sociala nätverk spelar en stor roll för att du ska kunna bearbeta dina upplevelser.
En behandling som visat god effekt vid posttraumatiskt stressyndrom är kognitiv beteendeterapi, KBT. Behandlingen kan bestå i att återskapa de traumatiska minnena och att besöka de platser och situationer som påminner om traumat. När du minns traumat under kontrollerade former försvagas ångestreaktionen successivt.
En annan form av psykoterapi är Eye Movement Desensitization and Reprocessing, EMDR. I EMDR återskapar du de traumatiska minnena samtidigt som du arbetar med växlande rörelser, ofta ögonrörelser. Aktuella studier har dock visat att ögonrörelser inte är avgörande för att uppnå goda behandlingsresultat.
Läkemedel
Behandling med läkemedel mot depression, i första hand vissa så kallade selektiva serotoninåterupptagshämmare (SSRI), har visat effekt mot posttraumatiskt stressyndrom.
Råd till anhörig
Du som är anhörig kan också behöva stöd. Det kan du få från en stödorganisation, till exempel Svenska Ångestsyndromsällskapet. Stödorganisationer kan ge dig information och hjälpa dig att få kontakt med andra i liknande situationer.
Om din anhörige har fått kontakt med vårdgivare kan du också få stöd av de som ansvarar för din anhöriges vård.